Månadens volontär är Sara, läxhjälpare i Helsingborg

Från att själv sitta som elev på läxhjälpen på Anneroskolan till att få sitt första sommarjobb i nian, där började Saras resa. Det var också då tankarna om att själv bli läxhjälpare väcktes.

Hej Sara! Vad tycker du är det bästa med att vara mentor/läxhjälpare? 
När jag var yngre uppskattade jag verkligen läxhjälpen och alla läxhjälpare. Jag minns att jag tänkte: ”Det här vill jag också göra när jag går i gymnasiet.” Jag mår så bra av känslan att få hjälpa andra, speciellt när jag ser att de förstår och att jag faktiskt har fått lära dem något, särskilt i matte. Det är en speciell känsla när eleverna får den där blicken som visar att det har fallit på plats. Då känns det som en win-win både för mig och för dem.

Har du lärt dig något av en elev?

Jag har lärt mig massor, men framför allt har jag lärt mig att förstå mitt yngre jag. Mötena med vissa elever har verkligen gett mig en insikt i varför jag själv tänkte och resonerade som jag gjorde när jag var yngre. Andra elever har breddat min förståelse för hur olika människor tänker och känner, särskilt när det handlar om inlärning och undervisning. Hur mycket det kan skilja sig från elev till elev. Det har blivit tydligt för mig hur viktigt det är att möta alla elevers olikheter. Jag tycker att utbytet mellan elev och läxhjälpare är väldigt betydelsefullt, och jag upplever att varje elev kan lära mig något som jag inte visste tidigare.

Har du något speciellt minne du vill dela?

Jag har ett minne av en ung kille som har stannat kvar hos mig och som verkligen har upprepats många gånger i tankarna. För mig är det minst lika viktigt att stärka elevers självkänsla som att hjälpa dem i olika ämnen, och som matteambassadör försöker jag alltid berömma och motivera eleverna när de lyckas lösa ett tal eller liknande. Vid ett tillfälle lade jag märke till att en pojke var väldigt ovan vid att få beröm, och jag såg hur rörd han blev av mina ord. Det minnet bär jag med mig, och det påminner mig om att många av eleverna kanske inte får höra positiva ord från andra vuxna särskilt ofta. Jag tror att om man upprepar positiva saker eller ger beröm, så kommer eleverna till slut börja tro på det, särskilt i ett ämne som matte. Jag märker att många elever ser sig själva som dumma eller dåliga bara för att de tycker att matte är svårt, och därför försöker jag alltid arbeta med deras självförtroende och självkänsla samtidigt som vi löser tal. Det är värdefullt för mig, och just det minnet är något jag kommer bära med mig länge.