Fadder
Namn: Amalie Grenov
Ålder: 22 år
Familj: Mamma, pappa och 2 syskon (alla bor i Danmark).
Utbildning: Pluggar molekylär biologi i Lund.
Intresse: Gillar att gå på konsert, teater och att promenera!
Elev
Namn: Shima Attariani
Ålder: 13 år
Familj: Mamma, pappa och 2 syskon.
Skola: Höjaskolan.
Intresse: Gillar att rida, vara med kompisar och promenera!
Berätta något om er själv, vem är Amalie och Shima?
Amalie: Jag är en positiv person som har en ljus syn på saker och ting i livet, och kommer bra överens med de flesta. För mig är det viktigt att göra något betydelsefullt, det kan till exempel vara att vara tillsammans med Shima. För några år sedan var jag även i Etiopien och jobbade som volontär med HIV-positiva kvinnor.
Shima: Jag är också en positiv person, som alltid är glad. Jag har få kompisar, men de jag har är bra kompisar! Jag tycker att det är bättre att få kompisar, än många som inte är bra. Jag är skötsam i skolan och gör mina läxor, och är allmänt en person som tar saker och ting seriöst. Jag tycker inte om att larva mig! Jag ser mig själv som en snäll person, som alltid ställer upp för andra.
Hur länge har ni känt varandra?
Vi har träffats ca 50 gånger sedan mars 2012. Vi brukar träffas ungefär varannan vecka, om inte varje vecka.
Shima, hur känns det att ha en fadder? Vad har det betytt för dig?
Det känns bra! Men jag tycker synd om de andra i min klass som aldrig fick någon fadder, eftersom de aldrig ansökte. Det förändrade mig mycket, på ett bra sätt. Om man till exempel är ledsen eller om något hänt i skolan så ser oftast Amalie det och säger att jag inte ska bry mig, och hon gör mig glad igen!
Berätta om ett roligt minne från er tid tillsammans?
Amelie: Det måste nog vara senast när vi var på bio, det var i samband med Shimas födelsedag. Vi var först på bio och såg Beautiful Creatures. Shima hade kuponger på McDonald’s, så efter bion var vi där och åt mat. Vi hade jätte roligt! Jag kommer ihåg att Shima satte på sig en hakklapp!
Shima: Sedan hade jag en liten leksak medmig, som vi tappade bort och aldrig hittade igen. Men det gör inget, för det var så roligt!
Vad har du för förebilder Shima?
Mina förebilder är mamma och Amalie, för att de är så snälla, de tolererar mycket, är hjälpsamma och omtänksamma. Både två får mig att må bättre och se livet mer positivt.
Amalie, vad är det som gjort att det gått såbra för er?
Jag tror på att familjen, mamma och pappa, har stor betydelse och inverkan på om det ska bli bra eller inte. De måste vara stöttande, tro och tycka om idén. Shimas föräldrar har verkligen alltid ställt upp för oss, till exempel varje gång vi har behövt skjuts så har de kört oss! De tycker och känner samma för det här som vi gör!
Amalie, skulle du vilja ge några tips och råd till faddrar, och de som vill ha en fadder?
I början är det viktigt att inte ställa för mycket frågor om ”Vad vill du göra i framtiden?” och andra stora, svåra frågor om livet. Utan när man format ett grundlag är det mycket lättare att prata om sådana saker. En annan sak som är viktig är att hålla samma inställning under hela tiden. Men det viktigaste är att man ska ha kul ihop, och skratta mycket och försöka hitta på i princip vad som. Vi brukar oftast bara gå på en promenad. Och efter de 10 träffarna blir det faktiskt bara bättre och bättre! Tänk inte ”Jag får ser hur det här blir…” utan man ska hoppas på att det varar för evigt.
Shima: Jag tror också att det är viktigt att inte räkna hur många gånger man träffats, för då begränsar man sig!
