Möt Drivkraft Malmö – Styrelsen

Sam

Namn:  Sam Aston

Roll: Ordförande

 

Vem är du?

Jag är ordförande i Drivkraft Malmö och styrelseledamot i ett flertal företag och organisationer, bl.a. Teknik & Samhälle på Malmö Högskola, Additude, Mångkulturella Sverige och Teknopol. Jag är gift med Christina och vi har två barn Benjamin, född 2000 och Josefin, född 2002. Vi bor i Sibbarp i Malmö stad. Idag jobbar jag som partner på globala chefsrekryteringsföretaget Amrop.

Varför tror du att det är viktigt att jobba med förebilder?

Förebilder är något som vi alla egentligen på ett eller annat vis har. Många gånger är det snarare idoler som vi har som förebilder och som vi kanske aldrig får möjligheten att träffa eller dra lärdom av. Inom Drivkraft Malmö erbjuder vi barn och ungdomar att få träffa andra som, även om de inte är lika kända för omvärlden, kan agera personliga förebilder. Vi tror att många behöver någon utanför familjen, släkten och vännerna som helhjärtat ställer upp och lyssnar samt stöttar kring frågor som är viktiga för barnen, primärt inom skolans värld. Personligen hade jag behövt en förebild när jag gick i mellanstadiet/högstadiet som kunde guida mig kring frågor om skola, tillhörighet och framtid. Jag hade tur och hade en bra lärare i 6:an,Gunvor Nadier, som såg något i mig och fick mig och mina föräldrar att inse att jag kanske var på väg åt fel hål och inte levererade på den nivån jag hade kapacitet för. Jag har henne att tacka för mycket idag.

 

Varför är det viktigt för Malmö med något sådant här?

Jag tror egentligen att det är viktigt för alla städer där ungdomar växer upp och skall bli en naturlig del av vårt samhälle, skola och näringsliv. Malmö har fler utmaningar och möjligheter än många andra städer. Mångkulturen i vår underbara stad gör att fler har behov av stöd, coachning och fadderskap. Vi lever i en segregerad stad och att skapa kontakter över alla religioner, samhällsklasser och etniskt ursprung är en nyckel för att få ut den fulla potentialen inom staden.

Någon kuriosa om dig?

Jag var både schackspelare och hårdrockare i min ungdom i en underbar kombination som jag inte är helt säker på att min omvärld förstod. Kanske inte jag heller för del delen. Numera har musiksmaken breddats och jag är mer allätare även om hårdrock/punk fortsatt ligger mig varmt om hjärtat. Den tidskrävande schacken har bytts ut mot mer sociala sporten golf, som tyvärr är lika tidskrävande.